Erfarenheter av e-learning vid Historiska institutionen, Uppsala universitet

[Vad är e-learning?] [Ett "minimalistiskt" angreppssätt] [Varför endast basfunktionalitet?] [Övriga exempel]

Minskade lärarresurser i kombination med försämrad doktorandfinansiering har krävt nya pedagogiska och administrativa lösningar. Uppsala universitetets historiska institutionen har utvecklat ett intranät som används av all personal, där alla typer av information hanteras: intern, extern och till studenter. Genom att utnyttja resurserna effektivare hoppas man att undervisningens kvalitet och studentomsättningen kan bibehållas eller ökas.

Förutsättningarna för införandet av e-learning vid historiska institutionen i Uppsala har på många sätt liknat dem vid många andra institutioner, försåvitt att det bland lärarna finns ett fåtal drivande och en stor majoritet indifferenta eller avvisande. IT-kompetensen vid institutionen är relativt låg, genomsnittligt sett – alla använder e-post och webb, men få några tekniska hjälpmedel därutöver. Undantaget är snarast att man övergått från OH-plast till presentationer med dataprojektor.

De senaste åren har dock ett förändringsarbete inletts, beroende dels på ett par intressanta projekt (beskrivna nedan) som både höjt kompetensen hos de deltagande lärarna och givit värdefulla erfarenheter, dels på att institutionen börjat använda ett intranät där all hantering av kurser sker. Istället för att förlita sig på "spjutspetsteknik" för ett fåtal lärare, kurser och studenter har man alltså valt en helt annan väg.

Vad är e-learning?

Vi har medvetet valt en bred definition av termen: e-learning definieras som "förmedlingen av material för lärande, träning eller utbildning på elektronisk väg". (The delivery of a learning, training or education program by electronic means). Det innefattar på ett eller annat sätt användandet av en dator för att erbjuda färdighetsträning eller utbildning. Deltagandet i e-learning kan ske oberoende av tid och plats, vilket kan överbrygga svårigheter med resande, närvaro och samtidighet.

Denna breda definition har ett par bestämda orsaker:

a) det är viktigt att fokusera på lärandet, inte på tekniken och
b) det är viktigare att välja pedagogiken än tekniken.

Ett "minimalistiskt" angreppssätt

Institutionen har under senare år inte givit särskilt många distanskurser, vare sig "traditionella" eller nätbaserade, en situation som inte verkar komma att förändras inom den närmaste framtiden. Bl.a av den anledningen har vi närmat oss e-learningfrågan från två håll, från lärarnas och administrationens. Några problem identifierades initialt:

a) Antalet distanskurser är för litet för att motivera en större satsning på tekniska nyheter – genomslagskraften skulle bli för liten.
b) Det skulle ställa sig omöjligt att bygga upp en parallell organisation för att administrera webb-baserade kurser. Därför måste lösningen kunna användas för alla kurser, oberoende av typ.
c) Eftersom kompetensen och intresset hos lärarna var minst sagt växlande så måste satsningen göras så att alla lärare kan involveras. Ett LMS (Learning Management System) var därför ointressant som enda lösning.
d) För att få acceptans för ett nytt system måste det erbjuda någon form av mervärde för all personal. Ingen personalkategori skulle acceptera ytterligare ett system att lära sig om detta inte samtidigt medförde förbättringar och/eller förenklingar av informationshanteringen.

Så istället för att använda ett LMS har instituitionen, tillsammans med fyra andra institutioner, utvecklat ett intranät som används av all personal, där alla typer av information hanteras: intern, extern och till studenter. Eftersom e-learning delarna är integrerade i intranätet blir inte inlärningskurvan så brant – e-learning blir i idealfallet integrerat i den vardagliga verksamheten.

Funktionaliteten i systemet bygger på att kursadministratörer och –föreståndare via ett webbgränssnitt hanterar institutionens totala kursutbud och kopplar resp. lärare till den/de delkurser han/hon ska undervisa i. Därmed tilldelas läraren rättigheter och kan administrera den pedagogiska delen av kursen. Alla kurser kan ha samma tjänster, vare sig de ges på campus eller är långdistanskurser med deltagare från hela världen. Läraren väljer själv om informationen som han/hon publicerar ska vara fritt tillgänglig eller om studenterna måste logga in med användarnamn och lösenord för att få se den.

Läraren kan:

• Lägga upp meddelanden till deltagarna på kursens anslagstavla
• Sända e-post till alla eller grupper av deltagarna
• Lägga upp filer, t.ex bilder, dokument från ordbehandlare eller PDF-filer
• Skapa webbsidor i en enkel editor
• Lägga upp Internetlänkar för studenterna
• Lägga upp inlägg i (ett eller flera) diskussionsforum

Det finns alltså ett basutbud av information och tjänster, och den lärare som har högre ambitioner och anser att detta är för lite har möjlighet att lägga upp kursen i en LMS-plattform (Ping Pong) som universitetet erbjuder, med full funktionalitet för Internet baserade kurser. Detta system går dock inte att datamässigt koppla ihop med institutionens intranät.

Alla studenter har access till informationen via en webbportal, http://student.hist.uu.se, där de dessutom finner basinformation om alla institutionens kurser – kursplan, kurslitteratur, schema, undervisande lärare osv. Läraren kan välja om information ska vara öppen (ses av alla som navigerar sig fram till studentportalen) eller finnas bakom inloggning (ses endast av de studenter som läser kursen och loggar in i studentportalen).

Varför endast basfunktionalitet?

Vår erfarenhet är att införandet av ny teknik inom humaniora och samhällsvetenskap medför stora kostnader, fr.a för utbildning och kompetenshöjning av personalen. Som redan påpekats ovan så var motiveringen för att infoga e-learningfunktioner i intranätet – en applikation som alla anställda måste använda – att inlärningskurvan blir lägre när ny funktionalitet införs.

I artikeln Thwarted Innovation (Zemsky, F., - Massy, W.F., http://www.thelearningalliance.info/Docs/Jun2004/ThwartedInnovation.pdf) görs en genomgång av vanliga missförstånd om e-learning. Man redovisar bl.a resultaten från en undersökning av vilka som deltar i nätbaserade kurser. Det visade sig att en stor majoritet av deltagarna var studenter som redan befann sig vid universitetet. Dessutom betraktade studenterna i allmänhet e-learning som något som i bästa fall gör studierna bekvämare, inte som en bättre lärmiljö. I värsta fall såg man det som ett störande moment.

Zemsky – Massy kritiserar även åsikten att e-learning skulle medföra en ändring i hur vi lär ut. De menar att de allra flesta LMS:er fokuserar på distribution av material snarare än inlärningsprocessen i sig, vilket medför att vi distribuerar materialet på ett nytt sätt men lär ut på samma gamla sätt.

Övriga exempel

De e-learninginitiativ som tagits inom ämnet historia i Uppsala har haft ekonomiska snarare än pedagogiska drivkrafter. Minskade lärarresurser i kombination med försämrad doktorandfinansiering har krävt nya pedagogiska och administrativa lösningar. Genom att utnyttja resurserna effektivare hoppas man att undervisningens kvalitet och studentomsättningen kan bibehållas eller till och med ökas.

Utöver portalen, som främst har ökat den administrativa effektiviteten, har två specifika e-learningsprojekt genomförts på institutionen: den ena på grundutbildningsnivån och den andra på forskarutbildningsnivån. Båda försöken har fokuserat på kommunikation samt digitaliserade resurser.

I samarbete med Wallenberg Global Learning Network, Swedsih Learning Lab och Uppsala Learning Lab genomfördes projektet Digital Resources in Humanities. Historiska institutionens uppgift blev att diskutera användandet av digitala resurser inom undervisning, inlärning och forskning. Arbetet gick i fyra steg:

1) att introducera datorstödd undervisning och digitaliserade resurser för andra årets historiestudenter.
2) Att skapa en struktur med syfte att optimera användandet av dessa nya resurser
3) att introducera e-portofolio för studenterna
4) att utarbeta en standard för att distribuera och dela elektroniska historieresurser.

Idéerna prövades inom en kurs på andraårsnivån. Syftet var att bryta ner den traditionella seminariestrukturen som byggde på av varandra oberoende seminariegrupper och istället öppna för tematiskt eller spontant styrda diskussionsgrupper on-line. Handledning sköttes också on-line med hjälp av institutionsinterna eller externa handledare. Dessa grupper hade också digitaliserat material till sitt förfogande, och förväntades producera sina resultat digitalt. I slutändan hamnade varje individs arbetsmaterial och rapporter i en individuell e-portofolio.

Tre viktiga aspekter berördes alltså undervisning, och gruppformering on-line, utnyttjandet av digitala resurser i undervisningen, samt digitalisering av enskilda studenters arbetsmaterial och resultat. (för närmare detaljer se E.Larsson, G.Nováky, J.Rogers "DRHum in History - a status report" Reports from Uppsala Learning Lab 2/2002) Även om försöket inte kunde utföras i full skala enligt den förarbetade modellen, kunde intressanta resultat uppnås framförallt för hur digitala resurser kan användas och produceras inom undervisningen i historia.

Det andra projektet berörde doktorander på nationell nivå. Spridningen av resurserna för forskningen har i Sverige medfört att många institutioner inte har kunnat skapa livskraftiga forskarmiljöer. Doktoranderna har helt enkelt varit fört få på många håll, särskilt på de mindre högskolorna. I syfte dels att ge doktoranderna tillfälle att träffa kolleger från andra universitet dels att ge doktoranderna möjlighet att utnyttja resurser från flera universitet skapades en särskild nationell teori och metodkurs. Denna kurs har nu getts två gånger. Initiativet till detta kom från docent Lars Edgren i Lund. Ansvaret fördelades mellan Lund, Uppsala och Umeå. När kursen gavs andra gången ersatte Åbo Akademi Umeå, vilket naturligtvis gjorde kursen internationell. Doktoranderna har varit omkring 15 och de har kommit från flera universitet och högskolor.

Efter träff i Uppsala övergick kursen till att drivas on-line. Ungefär samma problematik berördes som i föregående exempel. Digitaliserade resurser utnyttjades och skapades och gjordes tillgängliga on-line för hela gruppen. Exempel på källor lades ut av varje deltagare för att visa på vilket material den blivande avhandlingen bygger på. Diskussionerna ägde rum på nätet både med och utan lärarstyrning. Till skillnad från det första kursförsöket fanns inte i doktorandkursen någon ambition att göra arbetsmaterialet digitalt eller att skapa e-portofolior för studenterna. Kursens e-learningkaraktär byggde på att utnyttja, skapa och dela digitala resurser.

Båda kurserna mottogs positivt av studenterna och betraktraktades som förbättringar jämfört med traditionella kurser.

György Nováky, Universitetslektor vid Historiska institutionen
Peter Knutar, Forskningsingenjör och IT-ansvarig vid statsvetenskapliga institutionen
Peter.Knutar[at]statsvet.uu.se; Gyorgy.Novaky[at]hist.uu.se

Tämän numeron pääsivulle
Agricolan Tietosanomien pääsivulle
Agricolan Tietosanomien arkisto

Lehden toimituskunta